storbryggkaffe.blogg.se

Shit jag borde verkligen plugga, ligger snart halva boken bakom resten i klassen och jag har officiellt missat 4 föreläsningar. Men jag har inget studiesug! Istället har jag sovit, läst ut Robert Ludlum’s senaste bok ”Bancroftstrategin”, läst halva ”Varning! Om du inte läser den här boken kommer du aldrig att överleva.” av Neil Strauss, lyssnat på en dokumentär om DC 3:an som blev nedskjuten på 50-talet av Björnen i Öst och hängt. Jag har faktiskt hängt en väldig massa om jag ska vara ärlig. Och så har jag rensat mina Spotifylistor samt lagt till några låtar av The Rat Pack på ”Hit the Road Jack”, This Town är galet bra!

Jag har varit extra paranoid den senaste veckan. Jag vet inte om det är bristen på alkohol eller att jag bara blir det av att läsa de där böckerna jag nämnde förut. En sak vet jag i alla fall, det är inga droger inblandade! Tillbaka till min nojja om vardagen; jag sökte på ett registreringsnummer häromdagen för att jag sett samma bil 3 gånger på ca. 15 min på 3 olika ställen i Malmö. När bilen dök upp den 3:e gången såg jag dock att de som satt i bilen, ett par, var av den äldre kalibern, 50-65 år gamla. Jag tror inte SÄPO eller MUST eller Span använder sig av personer i den åldern. Om du undrar hur jag kunde känna igen bilen så kan jag berätta att det var en sprillans ny, svart Citroën C1, den med parkeringsljusen i lodräta ”sträck” av dioder på framspoilern. Men det var registreringsnumret jag kände igen: GMT290 tror jag bestämt att det var. Hyrbil med Trygg Hansa-försäkring.

I vanlig ordning har jag även läst Anders Jallai’s inlägg på jallai.se, denna gång om Olof Palme. Inlägget var upplagt som ett substitut till dokumentären som kommit ut på bio nyligen. Fast som vanligt är AJ ganska kritisk till offentliga personer som varit aktiva inom den svenska politiken under det kalla kriget. Han diskuterar ifall OP hade samröre med Sovjetunionen och i så fall med KGB. Jag rekommenderar starkt att gå in på jallai.se och läsa hans inlägg. AJ är dessutom författare och har skrivit 3 böcker om en fiktiv person vid namn Anton Modin. Böckerna heter: Spionen på FRA, Landsförrädaren och Natoagenten. Mycket av inspirationen till böckerna är från AJ’s egna upplevelser som dykare och researcher.

Han var t.ex. ledaren för teamet som hittade DC 3:an som jag berättade om tidigare och även en liten rysk ubåt som troligtvis sjönk under Andra Världskriget, den s.k. S7. För fyndet av ubåten fick han mottaga en honorar som hedersmedlem av den ryska flottan och dessutom belönades AJ och teamet med ryska ubåtsveteranernas förtjänsttecken. Så med denna bakgrundsinformation ska jag härmed berätta lite om vad böckerna handlar om.

1. Spionen på FRA: är den första boken i trilogin om Anton Modin, f.d. stridspilot och hemlig agent inom en del av den Militära Underrättelse- och Säkerhetstjänsten (MUST), kallad SSI. SSI står för Sektionen för Särskild Inhämtning, SÄPO har en liknande grupp som kallas KSI vilket står för Kontoret för Särskild Inhämtning. Båda dessa tros ha sina rötter i IB som avslöjades i början av 80-talet och som blev allmänt känt som IB-Affären i media. Modin är förutom detta även en van dykare med stor erfarenhet vid dyk på djupa vatten. Boken handlar om en mörkläggning av en sänkning av en miniubåt liknande S7. Dock sänktes denna ubåt långt in på svenskt territorialvatten efter att ha blivit ”skadeskjuten” av en svensk torpedbåt. Detta drama utspelades under ubåtskrisen i början av 80-talet medans själva bokens huvudhandling utspelar sig i modern tid. Förutom att leta efter spår från ubåten jagas vår huvudperson av sin förre arbetsgivare, Chris Loklinth och hans ständige vapendragare Bo Lundin. En rolig anekdot i alla 3 böckerna är att även om personerna i fråga är fiktiva personer kan man fortfarande förstå vilka personer AJ syftar på. Exempel är Paul Olofsson – Olof Palme, Birger Elsén - Birger Elmér m.fl.
2. Landsförrädaren: uppföljaren är en bok som handlar om mordet på Paul Olofsson och författarens alternativa mördare. Här hävdar AJ att det var en grupp kallad Barbrogruppen med anknytning till CIA och en Skuggregering i Sverige. Barbrogruppen kallas även ARLA-Gryning och är, om man får tro på de bevis som lagts fram på jallai.se, enbart 1 grupp av flera specialgrupper med spetskompetens inom undanröjande av personer som ansågs/anses vara skadliga för Sverige. Dessa grupper skulle kallas in när det uppstod ett s.k. Gryningsläge. D.v.s. om Sverige skulle hamna i en väpnad konflikt med en annan stat. De skulle även fungera som en form av livgarde åt den regering som skulle ta över, Skuggregeringen. Läs på jallai.se innan ni läser böckerna för att få en bättre bakgrundshistoria och för att förstå bättre om ni inte är så inlästa på underrättelsetjänst i Sverige. Bevisen som tyder på existensen av dessa grupper visar även på att de skulle vara stödda av CIA och MI6. Paul Olofsson var en offentlig socialist och kanske t.o.m. kommunist. Hade han inte blivit mördad på Sveavägen efter biobesöket, den där kvällen i början av februari 1986, skulle han några veckor senare ha åkt till Sovjet på ett möte med presidenten. Boken handlar om hur Modin undersöker mordet och andra händelser som inträffade under samma period med anknytningar till detta. I samband med dykningar upptäcks vissa hemliga installationer i Stockholms skärgård och hela tiden har Modin sin nemesis Loklinth i hälarna.

Denna bok är mycket våldsammare än Spionen på FRA men handlingen påverkas inte negativt av detta då den faktiskt ger en bredare inblick i det hemligaste av hemligt inom svensk underrättelsetjänst.

3. Natoagenten: är den avslutande delen i serien som snörper ihop säcken. Här får vi följa med Modin och hans ständige vapendragare Bergman på nya äventyr när de undersöker något som kan vara en av de största hemligheterna i modern tid. Estonia. År 1994 är Anton Modin fortfarande anställd på SSI och ska åka till Estland på ett uppdrag för att inhämta information. Eftersom han ska vara i Estland några dagar tänker han att det vore trevligt för familjen att åka med. Men mitt på Östersjön händer det omöjliga, bogvisiret lossnar och vatten forsar in på bildäck. Estonia sjunker på mycket kort tid i kraftig sjögång och Modin förlorar det han håller kärast, sin fru och sina 2 barn. Men hur kunde bogvisiret öppnas mot vinden och vågorna och hur kunde det sedan lossna och orsaka katastrofen? Är det andra makter som styrt händelserna, som har saboterat fartyget? Fanns det något ombord som var så pass viktigt att det behövde sjunka till havets botten utan att någon skulle misstänka svenska eller estniska regeringen? Dessa är bara några av de frågor som Modin, Bergman och Co. ställer sig när de ger sig ut för att ta reda på om Estonia sänktes eller sjönk av en olyckshändelse.

Alla 3 böckerna finns som ”Hardback” i handeln och de 2 första finns som ”Paperback”. De är utgivna av Lind & Co, lindco.se

Jag säger härmed att detta är mina helt egna uppfattningar och mina egna upplevelser. 

//StorBryggkaffe